De första husen här började byggas i slutet av 1800-talet i samband med starten och utvecklingen av Hyllinge Stenkols- och Lerindustri AB. Grundaren var en risktagare på sin tid vid namn Petter Olsson och kom från Helsingborg. Gruvan och tegelbruket hade en storhetstid i början av 1900-talet då gruvorna hade runt 500 anställda.
Men den gode herr Petter Olsson satsade nog snäppet för stort och konkurrenterna sänkte sina priser mangrant för att stoppa entreprenörens framfart. Vinsten sjönk därför dramatiskt och 1911 fick herr Olsson sälja sin skapelse till Höganäs bruk. Industrin förföll och de sista tegelplattorna levererades från fabriken 1927. Många gamla anställda valde att istället ta jobb på det nystartade Nyvångs gruva.
Lågkonjunktur
Under 1930-talet är det ganska tyst och stilla i Hyllinge. Avbefolkningen är ett faktum och få flyttar in. En gruva startas för tegelproduktion efter andra världskriget, men den varar bara i tiotalet år. Under 1960-talet görs nya försök att starta gruvor, men även de går i stöpet och sista teglet tillverkas år 1977.
Villa-boom och köpcentrum
På 1970-talet vaknade intresset för Hyllinge upp igen, nu som en plats att bygga sin villa på tack vare den nya motorvägen. Det kom att bli Sune Hermansson som såg möjligheterna, och var den första att kläcka idén om ett köpcentrum i Hyllinge. Köpcentret och Ecophon ger idag sammanlagt över 700 arbetstillfällen och är de stora dragplåstren för bygden.
Spår av gruvtiden
Det finns få fysiska minnen kvar i Hyllinge samhälle som vittnar om gruvtiden, Tegelmurarna från de lastningsramper man då använde finns kvar än idag, men de vittrar sönder och är täckta av sly. Vid City Gross ligger gamla tvätt- och omklädningsrum.
Litteraturtips:
”Guldgrävare i Hyllinge”, 2003, Erik Andersson
”Hyllingefolket” av John Wiggo Johansson
”Hyllinge 1895 – 1935”, en akademisk uppsats av Karin Blomberg och Lennart Tuvesson